Det som inte var till, det fanns där helt plötsligt. Även när jag inte själv ens kunde föreställa mig hur det skulle vara, så fanns det där – som om att det vore den mest naturliga saken i hela världen.
Med andra ord så blev det ett no-go för operation på Levis hand. För att citera läkaren:
“Man kan se i hela såret att det är Levis EGEN hud som LÄKER igen helt perfekt.”
Så med bandaget nu av så är det en lite konfunderad ettåring som undrar var den mysiga vanten tog vägen… Nu ska vi bara smörja, smörja och smörja in det så att det är mjukt och smidigt hela tiden.
Huvudsaken är att det läker – och det gör det. Tack vare den Store läkaren, ingen tvekan.
Gud är så god, så stor och så trofast!!!